"Räkna oss som sörjande."

Jag läste en insändare i Dagens Nyheter, viktig och välformulerad.

Lite om tysk litteratursmak kontra svensk, del 2

Tysk roman med svensk skådespelare på omslaget. (Foto: Diogenes Verlag)

Har nyligen varit i Frankfurt och Berlin igen och snappat upp ytterligare skillnader i tysk litteratursmak jämfört med svensk. Både där och här gillar vi klassiker men när jag berättar att vi svenskar gärna läser Buddenbrooks av Thomas Mann stirrar mina tyska kollegor helt oförstående på mig, den fick de nog av i skolan. Thomas Manns egen favoritbok Effi Briest av Theodore Fontane läser de dock mer än gärna, och den är inte så efterfrågad i Sverige.

Hanna Schygulla spelade Effi Briest i Fassbinderfilmen från 1974

Kurt Tucholsky är inte heller allmängods hos oss (trots att han flyttade till Sverige), men även han tillhör de klassiker man fortfarande gärna läser i Tyskland.

Tysk roman om svenskt slott. (Foto: Diogenes Verlag.)

Die Wand (Väggen) av Marlen Haushofer fanns visserligen i butiken, men ingen kände egentligen till den. Den som är så bra!

Den absurda och skruvade litteraturen verkar tilltala tyska läsare betydligt mer än de svenska. Matt Ruff, Jasper Fford, Alan Bradley och Josh Bazell hamnar på topplistorna i Tyskland. Här är de inte ens i närheten.

Skjut apelsinen av Mikael Niemi. En svensk, skruvad roman, här på tyska.

Sen tröttnade vi tillfälligt på böcker och krävde annan spis, så kvällen tillbringades på Zum Gemalten Haus, vilket jag varmt rekommenderar om man vill gå till en genuin Frankfurterkrog. Tyskt gemyt på bästa sätt.

Jag åt Kartoffelnsallat, Sauerkraut und Zwei Eier mit Grüner Sauce och så drack vi en stor kanna Apfelwein till. Es hat sehr gut geschmeckt!

När jag sökte jobb hos Kulla-Gullas "mamma".

Cecilia Hagen har skrivit två böcker där hon använder sig av Kulla-Gulla-karaktären på ett vis som hon nu får kritik för. Jag uppskattar ofta Hagens krönikor, men när hon intervjuas i Nyhetsmorgon och beskriver Kulla-Gulla som "klok och vacker och så gick det bra för henne" inser jag att vi läste de böckerna väldigt olika. Orättvisorna och fattigdomen är vad jag lade märke till och böckerna bidrog säkert till min politiska hållning.

Så här såg Kulla-Gulla ut på min tid.  Sen blev omslagen jättefula.

Kanske som att den numera utskällda Onkel Toms stuga (1852) av Harriet Beecher Stowe bidrog till min antirasism? (Nu finns det massor av bra böcker som gör samma nytta så ingen vits att tipsa om just den, men som barn var jag väldigt mottaglig för budskapet.) Eller Sotarpojken av Liza Tetzner  (1941) som jag fortfarande inte lyckats skaka av mig.

I mitten av 80-talet, när jag tröttnat på att plugga i Lund, började jag se mig om efter annat att göra. I Sydsvenskan hittade jag platsannons om hjälp med handikappad dotter, framförallt gällde det att simma med henne i en pool i Spanien. Eftersom jag älskar att simma och bada ringde jag direkt och blev bjuden till Malmö på lunch och intervju. 

Hej Martha!

Döm om min förvåning och glädje när kvinnan presenterade sig som Martha Sandwall-Bergström! Författare till böckerna om Kulla-Gulla! (Och till Majken Stolt, född Oskarsson, en ungdomsbok som förmodligen är rätt oläslig idag.) Jag övergick blixtsnabbt från jobbsökande till fan och kunde inte sluta fråga om hennes böcker, så drömjobbet gick upp i rök där och då, men det blev en av mitt livs bästa luncher, och tillsammans med mycket vänligt tack men nej tack-brev bifogades en signerad bok.

Man kan vara glad över en bok utan att ha läst den

Dusty Springfield och Monica Zetterlund, två favoritsångerskor och förebilder

Dusty Springfield älskade Motownsoul och Burt Bacharachs låtar, precis som jag. Långsamt elegant sväng var något av ett signum

Hon var supercool

Monica Zetterlund sjöng också snyggare än alla andra. Hon kom från Värmland.

Hon var politisk.

Hon fick en egen vals.

Hon passade i allt.

Både Dusty och Monica var antirasister och protesterade när deras musiker inte fick sitta vid samma bord eller bo på samma hotell som de själva. Sämre förebilder kan en ha.