På nästa bok, The girl who played with fire, verkar tatueringen ha krympt en aning men är i gengäld på väg upp mot axeln. Lisbeth visar samtidigt mer av ansiktet.
Och på The girl who kicked the hornets' nest har draken helt enkelt krupit över på framsidan och Lisbet ser oss rakt i ögonen. Förmodar att man tänkt till där, eller är det det man inte gjort? Oops. Och inte är det väl samma modell på något av omslagen? Tre olika Lisbeth. Fantasieggande mer än något annat, tycker jag.
Jan Kjaerstads helt underbara romantrilogi om Jonas Wergeland fick fantastiskt snygga omslag när de kom i svensk pocket. På Förföraren (1997) ser vi en man iklädd mask som vänder ryggen till.
Erövraren (1998) visar en glasögonprydd man framifrån, fast blicken riktar han nedåt.
På Upptäckaren (2001) tittar en man rakt fram, genom ett par glasögon. Som om han både vill se och synas extra tydligt. De två första männen kan vara identiska, men den här tredje är helt klart av en annan sort. Yngre och med inte lika definierade ansiktsdrag.
Jag tror att dessa bilder redan fanns och alltså inte skapades enkom för böckerna, men tycker de passar väldigt bra. Dessvärre finns trilogin inte längre kvar i svensk pocket men låna på bibliotek eller leta efter den på loppisar för den är otroligt bra!