lördag 16 februari 2013

Om bra och dåliga böcker, vilka man väljer att blogga om och fördelen med pseudonymer

Upptäckte ett intressant blogginlägg av Johanna Lindbäck på Bokhora. Det har inte bara fått många kommentarer utan redan genererat andra blogginlägg (Enligt O och Litteraturkvalster) och även om jag inte har en renodlad bokblogg intresserar jag mig för ämnet.

Själv läser jag sällan ut en bok som inte tilltalar mig, därför skriver jag i stort sett bara om böcker jag gillar. Gillar jag inte en bok som anses bra kallar jag den förmodligen inte dålig, utan säger att den inte tilltalar just mig. För att anknyta till Lindbäcks inlägg så fastnade jag varken för Boktjuven eller Jellicoe road men har en känsla av att den senare är en bra bok. Jag orkade bara inte lägga pusslet som behövdes. Flyga drake tyckte jag mycket om och där handlade det inte om suveräna litterära kvaliteter utan om en berättelse som grep tag.      

Efter att jag läst litteraturvetenskap i slutet av 80-talet hade jag i åratal svårt att bara nöjesläsa böcker, tolkade ALLT vilket var intressant, men en del av läsglädjen försvann under lång tid. Ju mer jag glömmer av litteraturvetenskapen desto friare läser jag. Det är mycket gillar eller gillar inte och endast sparsmakat formulerade analyser om varför. En del har gått förlorat, annat har återerövrats. Som när jag läste Harry Potter och oväntat hamnade i bokslukaråldern. Kände mig som barn igen! Samma sak hände varje gång det kom en ny H.P. Jag struntar i varför, älskar att Rowlings fantasifulla berättelser får mig att känna så.
Jag i slukaråldern
Jag skulle gärna läsa böcker utan att känna till författarens namn, som när man läser en bok skriven under pseudonym. Alla påverkas av fördomar om redan känd författare och jag skulle vilja testa varje text utan någon ledtråd. Det ställer högre krav och ger en rättvisare bedömning. Inget gammalt slagg som påverkar. Tänk en Augustjury som valde böcker så.













5 kommentarer:

  1. Fler böcker utan framsida, titel, författarnamn eller för den delen förlag till Augustjuryn. Hade varit spännande!

    SvaraRadera
  2. ja, visst skulle det vara värt att testa! tror de är så skickliga att de ofta skulle förstå vem som ligger bakom boken (i de fall det inte är en debutant) men det skulle bli en mer rättvis bedömning.

    SvaraRadera
  3. De skulle inte riktigt kunna veta.

    SvaraRadera
  4. Det låter som en bra idé med anonyma böcker till juryn. Detta är en av anledningarna till varför jag gillar att läsa debutanter. Man får möta dem förutsättningslöst och har inte en färgats av allt man hört och läst.

    Precis som du så kände jag att jag läste sönder böcker under studietiden. Idag nöjesläser jag på ett helt annat sätt, och kan istället ta fram analysverktyget när jag känner att jag orkar/vill.

    SvaraRadera
  5. Jag är osäker om min kommentar försvann in i systemet för att modereras eller om den bara försvann, så jag skriver en extra. :)

    Vilken härlig idé om att läsa utan författare. En av anledningarna till varför jag gillar att läsa debutanter - man får läsa förutsättningslöst och du slipper väga in allt som du hört och läst om författaren/boken innan.

    När jag studerade och direkt efter kände jag precis som du: jag analyserade sönder böckerna. Nu har jag mer distans och kan njuta av böckerna och lustläsa. Och om jag vill/behöver så plockar jag fram analyshjärnan igen. :)

    SvaraRadera

Design by BlogSpotDesign | Ngetik Dot Com