lördag 29 september 2012

Pressen på att gissa årets Nobelpristagare har börjat

Vid den här tiden på året brukar jag sätta igång och hetsläsa mer komplicerade böcker, såna som jag tror har chans att få Nobelpriset. I år kör jag en riktigt lat variant (har snarare inte kommit igång än utan vill läsa klart Palmebiografin), dessutom återanvänder jag delvis ett äldre inlägg där jag spekulerade i om jag var ett nobelprisorakel.
Imre Kertész
Det här med nobelprisorakel började år 2002 då jag var butikschef på Pocket Shop på Centralen. Samma dag som priset skulle tillkännages stoppade jag ner Mannen utan öde av Imre Kertész i ryggan bara för att jag fick en känsla. Bra där.

Men redan året därpå blev det katastrof. Strax innan J.M.Coetzee fick priset hade jag nämligen tagit bort hans böcker ur sortimentet (nya böcker kommer in nästan dagligen och gamla får då lämna plats). Ännu värre blev det när jag på plats intervjuades i radio och tvingades medge att vi inte hade en enda bok av nobelpristagaren inne. Det ligger mycket prestige i sånt här.

Elfriede Jelinek gissade ingen på men turligt nog förknippade många mig med henne eftersom jag pratat rätt mycket om hennes böcker genom åren. Diskuterades Thomas Bernhard nämnde jag alltid Elfriede Jelinek. Kanske trodde en del att jag faktiskt gissat på henne?

Harold Pinter kände jag till men inte så mycket mer. Ingen gissning, inget förknippande, ingenting.

2006 var det dags igen. Snö av Orhan Pamuk var den sista i den rad av böcker jag då läste och jag tyckte den var alldeles förtrollande bra. Det snöade hela tiden och jag tyckte om allt i den boken! När ett par timmar återstod innan tillkännagivandet faxade jag samtliga butiker att jag gissade på Pamuk, och frågade för artighets skull vem de gissade på. Vilken triumf!

När Doris Lessing fick priset kunde man ha puttat omkull mig med en fjäder. Hade för länge sedan slutat hoppas att hon skulle få priset. Ingen annan nobelpristagare hade jag läst så många böcker av (räknade till 15 st och Martha Quest-sviten hade jag dessutom läst två gånger). I gymnasiet skrev jag ett paper på hennes sf-serie Canopus in Argos. Älskade den! Många menar att det var just den serien som försenade priset, helt enkelt för att akademien inte förstår sig på genren ifråga. Lessing som är en alltigenom kontroversiell, politisk och respektlös författare håller givetvis sin, av sufismen inspirerad, sf-serie allra högst.
"A certain professor must have died."
Männen missade Lessing, de flesta vägrade läsa böcker av henne. En del nästan koketterade med att de aldrig läst en bok av henne och det var sådana som annars aldrig skulle erkänna att de missat ett betydande författarskap. Vad handlade det om? Per Wästberg och Horace Engdahl sa iallafall att man aldrig någonsin belönat ett så stort författarskap och att Lessing dessutom haft en ovanligt hög kvalitet i så gott som allt hon skrivit.

Jean-Marie Gustave Le Clezio var jag inte ens i närheten av att gissa. Undrar vilken av hans böcker man ska börja med?

Största triumfen inträffade när Herta Müller vann, 2009. Dagen innan fick jag en känsla, hörde av mig till vår leverantör, bad dem köpa in mycket av den enda av hennes böcker som fanns i pocket. När jag kom till jobbet sa jag att det blir nog Herta. Gick omkring och orerade om varför när jag plötsligt kände en papperslapp i kavajfickan - på den står det Herta Müller. Förstår att det låter som en lögn men har flera vittnen. Lappen ifråga var en bordsplacering från vår julfest i januari samma år då vår personal från Tyskland var inbjuden. Till deras ära hade jag döpt alla bord efter tyska författare och själv hamnade jag vid Hertas bord. Så var det med det!

Mario Vargas Llosa missade jag och de flesta andra helt. Känslan liknade den inför Lessing, att tåget hade gått. Hade dock både läst och gillat Bockfesten. Om jag inte minns fel gissade jag på Alice Munro det året.
Alice Munro
Tomas Tranströmer missade jag också (då gissade jag på Assia Djebar) men kunde förstås inte låta bli att glädjas med Tranströmer, även om jag sällan läser nyare lyrik.

Tja, om man nu räknar efter har jag gissat rätt tre gånger på elva år. Tveksamt om man kan kalla mig orakel längre. Jag måste nog pricka in årets pristagare isåfall, eller hur? Två stora favoriter är Alice Munro och Margaret Atwood. Återkommer alltså när jag tagit mig ur Olof Palmes grepp.

10 oktober 2013: Vilken fantastisk dag - har prickat rätt igen! Började instagramma tänkbara kandidater i måndags och bestämde redan då att Munro skulle vara den utvalda. Sen började jag ändå svaja mellan Svetlana Aleksijevitj och Munro tills igår då jag ringde vår pocketleverantör och bad dem köpa in extra av Munro (och det har jag inte gjort sedan Herta Müller, se inlägget ovan).
 Med bara några timmar till tillkännagivandet sätter vi ner foten och insisterar på Alice Munro! (Instagramfotot med text)
Det gjorde verkligen susen. Och vi skrek av lycka, kunde inte ha önskat en bättre pristagare! Idag pratas det om att Munro kommer att ändra den lite negativa attityden mot noveller i Sverige, men vi i bokhandeln vet att hon gjorde det för flera år sedan.





2 kommentarer:

  1. För mig kommer du alltid att vara ett orakel Bia!

    SvaraRadera
  2. tack, nu blir jag väldigt glad och smickrad!

    SvaraRadera

Design by BlogSpotDesign | Ngetik Dot Com