Olle Ljungström höll i Patti Smiths fot, jag höll i Johnny Thunders knä

Olle Ljungström berättar i Jag är både listig och stark om när han stod längst fram på en Patti Smith-konsert och lade handen på hennes fot. "Min tanke var egentligen bara att klappa den lite, visa att 'du är så bra', men sedan kändes det fel att ta bort handen, så jag stod och höll i hennes fot. Hon gjorde inget för att ta bort den. Vi stod så i kanske två eller tre minuter. Hon log mot mig."

Jag och min kompis Martin trängde oss längst fram på en Johnny Thunders-konsert i Lund 1983-84 och det här var en tid då man aldrig visste om Thunders ens skulle dyka upp på aviserade konserter. Han stoppades ofta direkt på svenska flygplatser och skickades tillbaka. Den här kvällen var han i kanonform, ville aldrig sluta spela, vi ville aldrig sluta lyssna. Martin och jag blev kanske emotionella, ville visa vår uppskattning och tog tag i varsitt knä som stack fram genom trasiga jeans. Han reagerade som Patti Smith, dvs inte alls, så vi släppte inte taget.

Martin och jag på frigörelseveckan 1987 (troligen)

Några år senare stöter jag ihop med Thunders i sällskap av Ulla Jones (tidigare gift med Quincy Jones) när jag är på väg ut från Café Opera och de är på väg in. Thunders pekar på mig och säger -She's a real yuppie, isn't she, till Ulla. Otroligt förnedrande, fattar fortfarande inte vad han menade.

Boktips: Just kids av Patti Smith handlar inte bara om punkscenen i New York utan om hennes vän, fotografen Robert Mapplethorpe. Ifall du inte är rädd för att höra om hennes sämre sidor rekommenderar jag Please kill me. The uncensored oral history of punk av Legs McNeil och Gillian Anderson.