Min vecka som Sweden (del 2), nu med politik.

       På fredagskvällen skickade jag ut en love attack from Sweden (med Timbuktu och ADL, en idol från nittitalet) - sen blev jag politisk. Jag höll det mycket enkelt och vände mig (direkt typ) till Socialdemokraterna. Ungefär så här skrev jag (fast på engelska):

• Har ni glömt era rötter? 
• Har ni glömt "Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov"? 
• Varför försöker ni inte ens förklara varför vi har skatter & hur en generell välfärd genom skatteutjämning fungerar?
• Alla människor bör behandlas som fullvärdiga medborgare, oavsett om de kan bidra eller inte. 
• Alla kommer inte att kunna arbeta, men det är inget skäl till att de som inte kan ska lämnas utanför och behöva vända sig till kyrkor och välgörenhet.
• Nu är ett gyllene tillfälle att svänga till vänster, vi är många som väntar på det
• Sluta prata högerspråk, lyssna till de som vill ha förändring 
• De rika som röstar på högern kommer aldrig att hålla med mig, men vi är många som vill betala högre skatter förutsatt att de går till ett bättre liv för alla, inte bara för de rika. 
• För stora klyftor mellan rika och fattiga är farligt. Vi måste kunna leva sida vid sida, ha mat att äta och tak över huvudet. 
• Självklart ska vi hjälpa varann och inte lämna allt till staten, men det basala ska ingen behöva be om.

Samtidigt som jag postade mina förberedda tweetar så rasade det in kommentarer. Mängder av läsare från England, Kanada, Tyskland, Australien, Tasmanien, USA, Belgien osv tackade och delade. Många skrev att de äntligen kände igen Sverige, att de längtat efter att någon skulle ta upp det här ämnet, att samma sak hände i deras eget land och att de inte ville ha det så. Jag svarade så många jag hann, tackade för support och delade själv användbara länkar jag fick. 

Jag är inte nostalgisk men känner att vi håller på att förlora något viktigt. Varför klumpar Socialdemokraterna ihop sig med de flesta andra partier i mitten? Hur kan de INTE känna att tiden är inne igen? Att måttet är rågat, att väldigt många ser andra värden i livet än att shoppa oss ur kriser, att miljön och solidariteten betyder mer. Människor före profit. Välgörenhet får aldrig ersätta samhällets omsorg om individerna. Samma sak händer i land efter land och det känns för jävligt!

Det finns hur många tecken på denna strömning som helst och inte bara från förväntat vänsterhåll. Vad ska till för att väcka ett parti som tappat riktningen? Jag har länge velat rösta på Socialdemokraterna men de gör det inte lätt för mig.

Har bloggat tidigare på detta tema här. 

Min vecka som Sweden. Först musik ....

För någon vecka sedan twittrade jag från "världens mest demokratiska twitterkonto" = @sweden-kontot som har 68 000 följare! Som första land i världen överlämnade Sverige, genom Visit Sweden, för två år sedan sitt twitterkonto till en svensk medborgare/vecka. Tanken var att visa upp ett mångfacetterat Sverige Man kan inte söka sig dit utan blir nominerad och nagelfaren av en jury innan man tillfrågas. Man ska vara en aktiv twittrare, en intressant person med tydliga och starka intressen så det kändes verkligen som ett hedersuppdrag.

En tidigare kurator för Sverigekontot hade tipsat om svensk musik under hashtag #swedenmusic och eftersom musik är mitt största intresse, jämte litteratur, så följde jag hans exempel. Inledde med bob hunds Tralala lilla molntuss och fortsatte tipsa om sånt jag själv gillar.

Den här veckan dog Doris Lessing. Hon var en stor idol och twittrandet om henne ledde mig snabbt in på bokspåret så jag började tipsa om svenska författare. Försökte hålla mig till såna som översatts: Tomas Bannerhed, Ninni Holmqvist, Åsa Larsson, Kristina Ohlsson, Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren, Kristian Lundberg, Susanna Alakoski, Leif GW Persson, Tove Alsterdal.

Den 20 november grattade jag Selma Lagerlöf 155 år! Det var väldigt många från alla möjliga länder som hängde på den gratulationen så hon är en i högsta grad levande ehuru död författare.
Sen fick mina 68 000 följare hänga med när jag åkte jag till en ateljé i Vasastan och köpte en hand av ung konstnär eftersom jag fastnat för hans utställning "Den vidrige" som fanns på Odenplans tunnelbanestation.

Av John Jacobsson

Därefter tipsade jag om Anna Odells film Återträffen och om att den intressante countertenoren M. Lamar var i Sverige. Och så skrev Jonas Gardell på ett upprop mot rysk homofobi, så jag gjorde detsamma och delade den länken. Så långt var jag på mammas gata.

Sen skulle det bli fotbollsmatch och i hastigheten råkade jag skriva Zlatan IbrahimoWITZ och blev snabbt både hånad och utskrattad. Svettigt. Men en fellow twittrare hörde av sig direkt och föreslog att jag snabbt skulle radera den tweeten och publicera en ny. Puh!

Så publicerade Resumé en artikel om att IKEA valt att bort bilder på ett lesbiskt par från ett magasin innan det skulle tryckas på ryska så det twittrade jag om, mycket tidigt så många krävde länk. 

Därefter tipsade jag om Carl Johan De Geer, om Martin Schibbye & Johan Persson som var på tv, om Susanne Ostens fascinerande film Bröderna Mozart, orättvist bortglömd.

M. Lamar

Sista dagen tipsade jag om några fina turistmål i Sverige, bara ställen jag själv sett och tyckt om: Falu koppargruva, Glimmingehus, Mårbacka, Stockholm, Skokloster, Hildasholm. Julpyntade och fotade till och med lite för att hinna visa några ljusstakar och adventsstjärnor.

Glimmingehus

En sak jag inte tagit med i beräkningen var alla följare som krävde interaktion, som ville ha svar på alla möjliga frågor eller bara småprata, allt mycket mer tidsödande än jag var beredd på. Roligt men utmattande. En vecka var lagom om jag säger så.

Fortsättning i nästa inlägg...

Mitt allra första minne, Kennedymordet

Jag minns när John F Kennedy mördades, 22 november 1963. En oerhört allvarlig stämning, förmodligen det mest dramatiska jag upplevt. Sen började jag fundera på om det kunde stämma, om jag verkligen kunde minnas det. Var ju bara fyra år. Men när jag frågade mamma sa hon att jodå det gör du säkert, det var du som berättade det för mig. Se där, en liten dödsbudbärare! Jag och pappa hade suttit framför tv:n och han sa till mig att springa och berätta för mamma vad som hänt.

Halvblodsblues av Esi Edugyan och Den osynlige mannen från Salem av Christoffer Carlsson

Perfekt omslag, av Sara R. Acedo

Halvblodsblues handlar om ett jazzband i Berlin 1939, om musikalitet, manlig vänskap, rivalitet. Stora känslor, återhållsamt skildrade genom Sid, bandets musikaliskt svagaste länk. Magnifika miljöskildringar från jazzklubbar - den perfekta presenten till varje jazzälskare.


Något i stämningen och tonen i den här jazzromanen fick mig att tänka på Christoffer Carlssons Den osynlige mannen från Salem, en noir-deckare med mystisk stämning, ibland som att en skön dimma ligger över texten. Utspelas i nutid med återblickar till ungdomen med viktiga vänskapsband från uppväxten i förorten. Det är en spänningsroman, men jag hoppas att många andra läsare hittar den, framförallt de som ställer krav på mer än bara en rafflande historia. Jag kommer faktiskt att tänka på Klas Östergren.

Rekommenderas!

Prästungen, Fanny Huss och ett ärvt smycke

På 1970-talet var jag sommarguide på Mårbacka. Jag minns när Göran Tunströms alldeles underbara roman Prästungen kom ut. Vi sålde den i butiken och jag funderade länge innan jag köpte den för 63 kr. Vi tjänade 60 kr/dag. Tänk att köpa en ny roman för mer än en dagslön! 

I Juloratoriet, som kom långt senare, skrev Tunström om den bräckliga Fanny Udde vars förebild anses vara Fanny Huss i Sunne. Igår såg jag för första gången ett foto på henne. Runt halsen hade hon det granathalsband jag ärvt av min styvfarmor som köpte flera av hennes smycken.

Fanny Huss*, född Strandell

Fannys halsband, numera mitt

* Fotot på Fanny Huss hittade jag på Nättidningen Rötters hemsida med följande text av Margareta Fredriksson:  "Fanny Strandell vad god vän med Selma Lagerlöf. Hon var hattmodist och hade manufakturaffär som hon år 1900 hade övertagit av sin chef M.E. Wennerström. Hon döpte om rörelsen till Firma Fanny Strandell. Selma Lagerlöf köpte sina hattar hos henne. 1911 gifte hon sig med lantbruksinspektören Henrik Alexander Huss född 1863. Fanny Huss sägs vara en av förebilderna till Göran Tunströms Fanny Udde i Juloratoriet.
(Källa Ulf Dahlberg Sunne: Sammanställning av fastighetsuppgifter.)

Melancholia och Age of miracles

Jag såg ikväll Melancholia (2011) av Lars von Trier och är alldeles tagen av dess skönhet och gåtfulla stämning. Faktiskt den första film av honom jag verkligen uppskattar - och så blir det en fullpoängare.

En bok som kan passa är En tid för mirakel som jag bloggat om förut.

Svårt att hitta information om kandidaterna i kyrkovalet 2013

Östra Ämterviks kyrka (hembygdskyrka, ej nuvarande)

Jag är medlem i Svenska kyrkan, inte aktiv alls, men skulle aldrig drömma om att inte rösta. Det visade sig bli svårare än jag anat. På lokal nivå fanns två valsedlar: Centern och Samverkan för kyrkan i X församling. Eftersom jag inte vill rösta borgerligt var Centern inget alternativ. Alltså försökte jag söka information om de 24 för mig helt okända kandidater som stod på den andra listan, men det visade sig så gott som omöjligt.

När jag kom till kyrkstugan för att rösta frågade jag om den informationen fanns att söka någonstans och fick veta att de hade funderat på att lägga till ålder på varje kandidat. Ålder spelar dock ingen roll för mig, vad jag vill veta är kandidaternas åsikter och ställningstagande i viktiga frågor för att kryssa in mina tre favoriter. Nu kan jag bara hoppas att den 71-årige man som stod överst på min okryssade lista inte är rasist, antifeminist eller homofob.

Om översättaren som skrev böckerna själv.

Chris flankerad av moi och Anna von Scheele. På Teatergrillen.

Igår kväll var jag på middag med Chris Cleave och han berättade en fantastisk historia om när den tjeckiske författaren Milan Kunderas böcker oväntat började sälja jättebra i Frankrike. Så bra att Milan blev rik! Och han började få franska läsarbrev med beröm för hans vackra och blommiga språk. Hmmm, blommigt språk? Milan köpte en av sina franska böcker och insåg att den inte hade ett jota med honom att göra.

Milan Kundera förstår franska

Så Milan ringde översättaren som blev väldigt bekymrad men omedelbart erkände att han inte förstod ett ord tjeckiska, men att han blivit så förtjust i själva idén om Kunderas böcker att han helt enkelt skrev dem själv. Har man hört på maken? Han bad så mycket om ursäkt men Milan surade inte, han hade blivit stormrik på kuppen.
Slutet gott, allting gott. Nu samexisterar en korrekt fransk översättning med den blommiga, och fortfarande säljer den blommiga versionen bäst. Jag älskar folk som kan berätta en bra historia! Läs Little Bee så fattar ni vad jag menar.

Stoner av John Williams, en alldeles fantastisk bok!

Ibland säger jag om en bok att den passar bäst för finsmakare och med det menar jag ofta läsare som inte primärt fokuserar på en actiondriven handling utan lägger större vikt vid språk och ton. Stoner (1965) av John Williams är ett perfekt exempel på en sådan bok.

En av de bästa böcker jag någonsin läst

William Stoner är farmarsonen med studiebegåvning som blir lärare i engelsk litteratur och gifter sig med fel kvinna. Han lever ett stillsamt liv och efter hans död är det få som tänker på honom.
Som läsare tror jag aldrig jag kommer att glömma honom. Det finns en omsorgsfullhet i språket och respekt för karaktärerna som får mig att tänka på de gamla ryssarna, helt enkelt en kvalitet utöver det vanliga.

Dostojevskij

Den här märkvärdiga romanen har lyfts upp ur glömskan om och om igen av läsare, bokhandlare och kritiker. Senast använde man sig av sociala medier, framförallt twitter, och ordet om Stoner sprids nu snabbare än någonsin. En holländsk förläggare har lyft den till nya höjder genom ett ovanligt passionerat marknadsförande och den toppar listorna i Holland sedan månader. Här finns en fin essä om historien kring boken, en mycket inspirerande läsning om hur enskilda entusiastiska läsare kan göra skillnad.

Natur & Kultur kommer att ge ut Stoner på svenska. Förordet gör man bäst i att läsa efteråt, som oftast. Egentligen tycker jag att förord som går in på handlingen mest är användbara i svårlästa böcker (som en läsanvisning) och Stoner är inte svårläst, inte i något avseende.

Jag vet inte om någon film planeras men hoppas på en lyhörd filmatisering, eller ingen film alls. Det bästa har jag sparat till sist och det är att Williams skrev ytterligare tre romaner, alla sinsemellan väldigt olika, alla enligt utsago väldigt bra.

Jag ska anlägga en trädgård - behöver tips och råd!

Läget idag: En mycket ojämn gräsmatta, proppfull av ogräs och sorkhål, stenhård att gräva i, berg eller stora stenar sticker upp på flera ställen. Alltså vill jag hyvla av hela den nuvarande gräsmattan och höja och jämna till hela tomten med ny jord så det blir möjligt att gräva ner träd och buskar.

Jag har stora planer

Runt omkring tomten (som jag snart vill kunna kalla trädgård) på 1400 kvm är det mycket lummigt med bland annat oxel, syren, hägg, fläder, rönn, tall. Det är själva gräsmattan + en 23 meter lång och knappt 1 meter bred slänt jag vill förfina.

Här syns slänten 

Vilken fantastisk förbättringspotential!

Jag bor i odlingszon 4 och vill ha växter som attraherar fjärilar, bin, humlor, svalor och sädesärlor. Tulpaner ger jag upp om eftersom rådjuren och jag samsas på den här ytan, men jag vill ha tips på andra lökväxter som funkar bra. Gärna en hel del vintergrönt eller sånt som iallafall är fint även på vintern.

En av mina enorma häggar på finsidan av tomten. Allt ser inte nattsvart ut alltså.

Under häggen växer inget gräs så där behöver jag bra marktäckare ca 5x4 meter. Behöver även förslag på marktäckare i slänten, mellan blommorna, för att förhindra ogräs.

Under den stora gamla oxeln är gräsmattan proppfull av förgätmigej. De vill jag gärna ha kvar förstås.

Har funderat på att ha två-tre rätt stora, runda perennrabatter med blommor och grönt blandat. Höga och låga nivåer, olika texturer. Mina favoritblommor är ranunkel, pion, akleja, stockros, vallmo, stjärnflocka, julros, balsamin, luktärt, ros, anemon, jättedaggkåpa

Min stjärnflocka, vansinnigt vacker!

De här två pionsorterna har jag redan. Har dessutom köpt två purpurröda Sword dance och en ljusros Pink dawn som ska planteras.

Ska får hjälp med detta inom någon vecka så behöver verkligen alla goda tips och råd jag kan få. Kan jag exempelvis lämna områden oplanterade och ta itu med dem i vår, eller har ogräset tagit över då? Finns det sånt som är rent olämpligt att plantera så här sent på sommaren?
Förutom rådjur har jag gott om fasaner och harar, men skulle verkligen behöva några igelkottar. Hur gör jag för att få dem att trivas här? Och så har jag en kattuggleholk uppsatt enligt konstens alla regler men ugglorna har ratat den i fyra år nu. Vad göra?

Avslutar med en gammal discodänga, så det blir fart på mig och min medhjälpare. Håll tummarna för att väder och vind samarbetar med oss.

Omslagen till två trilogier, av Stieg Larsson och Jan Kjaerstad

Har studerat tatueringen på omslagen till de brittiska utgåvorna av Millenietrilogin. Kolla bara så snyggt draken ligger nere på ryggen på The girl with the dragon tattoo. Lisbeths ansikte så gott som helt bortvänt.

På nästa bok, The girl who played with fire, verkar tatueringen ha krympt en aning men är i gengäld på väg upp mot axeln. Lisbeth visar samtidigt mer av ansiktet.

Och på The girl who kicked the hornets' nest har draken helt enkelt krupit över på framsidan och Lisbet ser oss rakt i ögonen. Förmodar att man tänkt till där, eller är det det man inte gjort? Oops. Och inte är det väl samma modell på något av omslagen? Tre olika Lisbeth. Fantasieggande mer än något annat, tycker jag.

Jan Kjaerstads helt underbara romantrilogi om Jonas Wergeland fick fantastiskt snygga omslag när de kom i svensk pocket. På Förföraren (1997) ser vi en man iklädd mask som vänder ryggen till.

Erövraren (1998) visar en glasögonprydd man framifrån, fast blicken riktar han nedåt.

På Upptäckaren (2001) tittar en man rakt fram, genom ett par glasögon. Som om han både vill se och synas extra tydligt. De två första männen kan vara identiska, men den här tredje är helt klart av en annan sort. Yngre och med inte lika definierade ansiktsdrag.

Jag tror att dessa bilder redan fanns och alltså inte skapades enkom för böckerna, men tycker de passar väldigt bra. Dessvärre finns trilogin inte längre kvar i svensk pocket men låna på bibliotek eller leta efter den på loppisar för den är otroligt bra!

Tre tunna och fina romaner

Sepiatonat mästerverk

Gillas kärvt och poetiskt? Isåfall rekommenderas Train dreams av Denis Johnson, perfekt till fans av Cormac MacCarthy. Till formatet (116 sidor) påminner den om The road, men till tematiken mer om Blood meridian, fast inte alls lika blodig. Den tystlåtne daglönaren Robert Grainer sliter hårt men gläds åt stunderna med fru och liten dotter. En gång skymtar han en ung hillbillystjärna som heter Elvis Presley, fast egentligen är han inne hos barberaren och missar allt, ändå blir det ett bestående minne. Denna roman sätter sig fast och förtjänar många läsare. Ett passande musiktips:

Mannen som planterade träd är en naturlyrisk fabel av Jean Giono, för första gången översatt till svenska. Ursprungligen endast 30 sidor men med hjälp av stort typsnitt, teckningar och efterord blir denna fina bok hela 48 sidor. Det här är en upplyftande, enkel och varm berättelse med en rolig kringhistoria. Läs! Eller köp och ge bort istället för en blomma.
Ett filmtips: det franska historiska dramat Jean de Florette.

Underligt och underbart omslag, sepiatonat

Tjugo träd och en apelsin av den kurdiske författaren Hamdi Özyurt är en verklighetsbaserad kärlekshistoria som precis kommit i pocket. En kvinna och en man möts på en tågstation i Sverige. De måste vänta länge på nästa tåg och han börjar teckna hennes porträtt samtidigt som hon berättar om sin lyckliga barndom på Korfu, om hennes farfar som älskade just henne över allt annat. Ett musiktips, bara för att den är så vacker:

Jag är regiassistent och sufflös!

Av en ren händelse blev jag tillfrågad om jag ville vara regiassistent och eftersom jag gillar att säga ja så blev jag det. Samt sufflös. Det är ett hobbyuppdrag, inget nytt jobb.

Drama i 4 akter av John-Erik Leth & Brita Namerius

Regissören/teaterdirektören i väntan på oss

Jag kan inte avslöja något om handlingen men det är ett mordiskt drama - i lantlig miljö. Två föreställningar ges i Stockholm, 4 och 7 juni på Studio Lederman. Föreställningen varar i ca en timme och kostar 160 pix. Som hittat! Ring 08/30 30 94 för biljett.

Nedan några bilder från repetitionerna.

Brita Namerius (Elin) och John-Erik Leth (Otto)

Øivind Glosli (David)

Otto i telefontagen

Ingmar Svensson (Gunnar Granström)

Ingmar Svensson och Martin Simon Hjort (Hugo Johansson)

Dramatiskt ögonblick 

Senare i sommar ska vi turnera några dagar norr om Uppsala (Enåker 23 juli, Sala 25 juli och Huddunge 26 juli). De andra i ensemblen är rutinerade, sufflösen är nervig. Imorgon har vi genrep för publik, på tisdag eller fredag är ni välkomna att kolla in oss :) 

Introvert eller extrovert? Värvet. Jesper Waldersten.

Jag lyssnar på Jesper Waldersten i Värvet och som vanligt känner jag mig befryndad. Inte för att jag tecknar, för det gör jag inte, det är snarast en inställningsfråga. Just nu funderar jag mest över om han är introvert. Har blivit snudd på maniskt intresserad av introvert sedan det kommit ett par böcker i ämnet. Artiklar i ämnet ger vid handen att jag ska räknas dit (att bli just maniskt intresserad av något är ett typiskt drag), men ju mer jag läser på desto mindre introvert känner jag mig.

Dock, jag har ägnat mycket tid i mitt liv åt att hålla folk på avstånd vilket känns lite ogint. Men enligt Introvert. Den tysta revolutionen av Linus Jonkman handlar det om ett sätt att samla energi. Jag känner mig aldrig ensam eller uttråkad i mitt eget sällskap, har tvärtom ett stort behov av att dra mig undan. Jag ogillar att prata i telefon, ringer bara om jag verkligen har ett ärende och jag har svårt för lunchrumsprat. Och när Jonkman beskriver sin definition av helvetet som en "känsla av Finlandsfärja, rave, grisfest eller skumdisco" stämmer det perfekt in på mig.

Jag kan läsa varsomhelst

Men jag gillar att mingla, är optimistisk och lättlurad, har inget pokerfejs, tänker och reagerar snabbt, har ibland rentav dålig impulskontroll. Och jag älskar att gå på middagar med bordsplacering eftersom jag kan hamna bredvid precis vem som helst!

En extrovert som åker buss

Åter till Jonkmans bok: på sidan 180 finns en prickbild som de flesta sägs ha svårt att tyda men som jag inte hade några problem med ("de som reder ut bilden är lite bohemiska, rofyllda människor) och i slutet av boken finns ett test med 57 aspekter av introversion och extroversion. Jag kastade mig extrovert över det och fick +6 poäng vilket gör att jag med endast ett poängs övervikt räknas som mer introvert än extrovert.
Kanske är det lite långt dragna slutsatser ibland, men det är mycket intressant att lära mer om det här ämnet.

Nästa bok i ämnet jag ska läsa är Tyst av Susan Cain. Hennes TED-talk är en riktig ögonöppnare.

(Illustrationerna ovan är gjorda av Jesper Waldersten och jag skrev bara bildtexterna till dem.)

Idag träffade jag Sofi Oksanen

You are very beautiful ville jag säga, fast det kom jag på långt senare

Sofi signerar 

En äldre kvinna, på väg till samtalet på Internationella författarscenen, ville men vågade sig inte fram. Hon pratade med mig istället. Hon hade varit en finnunge, sa hon, och var alldeles fascinerad av hur skickligt Oksanen beskrev utanförskapet.

Inspiration! Lina Ekdahl, Kate Tempest och Gil Scott Heron

I maj kommer en diktsamling av Lina Ekdahl, hennes sjätte. Snyggt omslag, eller hur? Har ni möjlighet att lyssna på henne när hon läser sina egna dikter - gör det, hon är helt suverän! Annars finns hon att lyssna på här.

"Bitskt bett i samhällsfläsket"

För ett år sen var jag på Bookslam i Kulturhuset eftersom David Nicholls skulle komma dit. Då upptäckte jag den brittiska poeten och spoken word-artisten Kate Tempest. Hon är extremt begåvad, så lägg namnet på minnet!

Och ni som brukar stöta ihop med mig ute på mingel vet att jag ofta har en Gil Scott Heron-tisha på mig. Det är ingen slump. Såna här röster skulle jag gärna höra mer av

"Räkna oss som sörjande."

Jag läste en insändare i Dagens Nyheter, viktig och välformulerad.

Lite om tysk litteratursmak kontra svensk, del 2

Tysk roman med svensk skådespelare på omslaget. (Foto: Diogenes Verlag)

Har nyligen varit i Frankfurt och Berlin igen och snappat upp ytterligare skillnader i tysk litteratursmak jämfört med svensk. Både där och här gillar vi klassiker men när jag berättar att vi svenskar gärna läser Buddenbrooks av Thomas Mann stirrar mina tyska kollegor helt oförstående på mig, den fick de nog av i skolan. Thomas Manns egen favoritbok Effi Briest av Theodore Fontane läser de dock mer än gärna, och den är inte så efterfrågad i Sverige.

Hanna Schygulla spelade Effi Briest i Fassbinderfilmen från 1974

Kurt Tucholsky är inte heller allmängods hos oss (trots att han flyttade till Sverige), men även han tillhör de klassiker man fortfarande gärna läser i Tyskland.

Tysk roman om svenskt slott. (Foto: Diogenes Verlag.)

Die Wand (Väggen) av Marlen Haushofer fanns visserligen i butiken, men ingen kände egentligen till den. Den som är så bra!

Den absurda och skruvade litteraturen verkar tilltala tyska läsare betydligt mer än de svenska. Matt Ruff, Jasper Fford, Alan Bradley och Josh Bazell hamnar på topplistorna i Tyskland. Här är de inte ens i närheten.

Skjut apelsinen av Mikael Niemi. En svensk, skruvad roman, här på tyska.

Sen tröttnade vi tillfälligt på böcker och krävde annan spis, så kvällen tillbringades på Zum Gemalten Haus, vilket jag varmt rekommenderar om man vill gå till en genuin Frankfurterkrog. Tyskt gemyt på bästa sätt.

Jag åt Kartoffelnsallat, Sauerkraut und Zwei Eier mit Grüner Sauce och så drack vi en stor kanna Apfelwein till. Es hat sehr gut geschmeckt!