Cecilia Hagen har skrivit två böcker där hon använder sig av Kulla-Gulla-karaktären på ett vis som hon nu får
kritik för. Jag uppskattar ofta Hagens krönikor, men när hon intervjuas i Nyhetsmorgon och beskriver Kulla-Gulla som "klok och vacker och så gick det bra för henne" inser jag att vi läste de böckerna väldigt olika. Orättvisorna och fattigdomen är vad jag lade märke till och böckerna bidrog säkert till min politiska hållning.
 |
| Så här såg Kulla-Gulla ut på min tid. Sen blev omslagen jättefula. |
Kanske som att den numera utskällda
Onkel Toms stuga (1852) av Harriet Beecher Stowe bidrog till min antirasism? (Nu finns det massor av bra böcker som gör samma nytta så ingen vits att tipsa om just den, men som barn var jag väldigt mottaglig för budskapet.) Eller
Sotarpojken av Liza Tetzner (1941) som jag fortfarande inte lyckats skaka av mig.
I mitten av 80-talet, när jag tröttnat på att plugga i Lund, började jag se mig om efter annat att göra. I Sydsvenskan hittade jag platsannons om hjälp med handikappad dotter, framförallt gällde det att simma med henne i en pool i Spanien. Eftersom jag älskar att simma och bada ringde jag direkt och blev bjuden till Malmö på lunch och intervju.
 |
| Hej Martha! |
Döm om min förvåning och glädje när kvinnan presenterade sig som Martha Sandwall-Bergström! Författare till böckerna om Kulla-Gulla! (Och till
Majken Stolt, född Oskarsson, en ungdomsbok som förmodligen är rätt oläslig idag.) Jag övergick blixtsnabbt från jobbsökande till fan och kunde inte sluta fråga om hennes böcker, så drömjobbet gick upp i rök där och då, men det blev en av mitt livs bästa luncher, och tillsammans med mycket vänligt tack men nej tack-brev bifogades en signerad bok.
 |
| Man kan vara glad över en bok utan att ha läst den |
Jag äger den äldre samlingen av Kulla-Gulla och har läst alla många gånger i min ungdom. Kanske har jag haft Gulla som förebild under årens lopp, jag tyckte att hon var en juste tjej med rättspatos.
SvaraRaderaÄven Onkel Toms stuga läste jag tidigt och jag har precis som du alltid varit mot rasism, kanske även där jag blev påverkar.
Historien om ditt platssökande är ju helt otrolig! Vilken upplevelse!
vilken lycka! jag läste mammas böcker och tror hon har dem kvar. de som trycktes senare var inte alls lika fina tyckte jag.
SvaraRaderaoch det var verkligen häftigt att träffa martha i verkligheten. en mycket trevlig kvinna på alla sätt och vis.
Ja, jag älskar verkligen de böckerna. Och den sista med myrtenkronan, hon är ju så vacker där!
SvaraRaderaMen jag blir fortfarande ledsen när jag tänker på Johannes! :-(