söndag 21 juli 2013

Omslagen till två trilogier, av Stieg Larsson och Jan Kjaerstad

Har studerat tatueringen på omslagen till de brittiska utgåvorna av Millenietrilogin. Kolla bara så snyggt draken ligger nere på ryggen på The girl with the dragon tattoo. Lisbeths ansikte så gott som helt bortvänt.
På nästa bok, The girl who played with fire, verkar tatueringen ha krympt en aning men är i gengäld på väg upp mot axeln. Lisbeth visar samtidigt mer av ansiktet.
Och på The girl who kicked the hornets' nest har draken helt enkelt krupit över på framsidan och Lisbet ser oss rakt i ögonen. Förmodar att man tänkt till där, eller är det det man inte gjort? Oops. Och inte är det väl samma modell på något av omslagen? Tre olika Lisbeth. Fantasieggande mer än något annat, tycker jag.
Jan Kjaerstads helt underbara romantrilogi om Jonas Wergeland fick fantastiskt snygga omslag när de kom i svensk pocket. På Förföraren (1997) ser vi en man iklädd mask som vänder ryggen till.
Erövraren (1998) visar en glasögonprydd man framifrån, fast blicken riktar han nedåt.

På Upptäckaren (2001) tittar en man rakt fram, genom ett par glasögon. Som om han både vill se och synas extra tydligt. De två första männen kan vara identiska, men den här tredje är helt klart av en annan sort. Yngre och med inte lika definierade ansiktsdrag.
Jag tror att dessa bilder redan fanns och alltså inte skapades enkom för böckerna, men tycker de passar väldigt bra. Dessvärre finns trilogin inte längre kvar i svensk pocket men låna på bibliotek eller leta efter den på loppisar för den är otroligt bra!

onsdag 3 juli 2013

Tre tunna och fina romaner

Sepiatonat mästerverk
Gillas kärvt och poetiskt? Isåfall rekommenderas Train dreams av Denis Johnson, perfekt till fans av Cormac MacCarthy. Till formatet (116 sidor) påminner den om The road, men till tematiken mer om Blood meridian, fast inte alls lika blodig. Den tystlåtne daglönaren Robert Grainer sliter hårt men gläds åt stunderna med fru och liten dotter. En gång skymtar han en ung hillbillystjärna som heter Elvis Presley, fast egentligen är han inne hos barberaren och missar allt, ändå blir det ett bestående minne. Denna roman sätter sig fast och förtjänar många läsare. Ett passande musiktips:



Mannen som planterade träd är en naturlyrisk fabel av Jean Giono, för första gången översatt till svenska. Ursprungligen endast 30 sidor men med hjälp av stort typsnitt, teckningar och efterord blir denna fina bok hela 48 sidor. Det här är en upplyftande, enkel och varm berättelse med en rolig kringhistoria. Läs! Eller köp och ge bort istället för en blomma.
Ett filmtips: det franska historiska dramat Jean de Florette.
Underligt och underbart omslag, sepiatonat
Tjugo träd och en apelsin av den kurdiske författaren Hamdi Özyurt är en verklighetsbaserad kärlekshistoria som precis kommit i pocket. En kvinna och en man möts på en tågstation i Sverige. De måste vänta länge på nästa tåg och han börjar teckna hennes porträtt samtidigt som hon berättar om sin lyckliga barndom på Korfu, om hennes farfar som älskade just henne över allt annat. Ett musiktips, bara för att den är så vacker:



söndag 2 juni 2013

Jag är regiassistent och sufflös!

Av en ren händelse blev jag tillfrågad om jag ville vara regiassistent och eftersom jag gillar att säga ja så blev jag det. Samt sufflös. Det är ett hobbyuppdrag, inget nytt jobb.
Drama i 4 akter av John-Erik Leth & Brita Namerius
Regissören/teaterdirektören i väntan på oss

Jag kan inte avslöja något om handlingen men det är ett mordiskt drama - i lantlig miljö. Två föreställningar ges i Stockholm, 4 och 7 juni på Studio Lederman. Föreställningen varar i ca en timme och kostar 160 pix. Som hittat! Ring 08/30 30 94 för biljett.
Nedan några bilder från repetitionerna.
Brita Namerius (Elin) och John-Erik Leth (Otto)

Øivind Glosli (David)

Otto i telefontagen

Ingmar Svensson (Gunnar Granström)
Ingmar Svensson och Martin Simon Hjort (Hugo Johansson)
Dramatiskt ögonblick 
Senare i sommar ska vi turnera några dagar norr om Uppsala (Enåker 23 juli, Sala 25 juli och Huddunge 26 juli). De andra i ensemblen är rutinerade, sufflösen är nervig. Imorgon har vi genrep för publik, på tisdag eller fredag är ni välkomna att kolla in oss :)