torsdag 25 oktober 2012

Jag gillar hen & en, och så lite om tokvänstern på 70-talet

Han och hon är bra ord som jag använder ofta. Hen är ytterligare ett bra ord som jag använder av tre anledningar: 1) om könet inte är känt eller 2) om könet inte spelar någon roll, dvs istället för henne eller honom, och 3) för de som inte identifierar sig som hon eller han (exempelvis vissa queer- och transpersoner eller könsbytare) som själva väljer att benämna sig hen. Finns många som är jätteupprörda över det här, varför fattar jag verkligen inte.

Solsidan vulgariserade tyvärr hen-debatten genom dagisepisoden där han bytts ut mot hen i Sockerbagarsången. Det fick mig att minnas tokvänstern på 70-talet. Gud förbjude att hen kidnappas av ett antal virrpannor! Det skulle försvåra spridandet av ett ytterst användbart ord som jag alltså inte kommer att använda då könet är känt eller betydelsefullt för förståelsen.
Härliga "vänstertyper" från filmen Tillsammans
En sak till. Har sett att ordet en istället för man även börjat användas. Exempelvis "hur kan en hitta bra nyord " istället för "hur kan man hitta bra nyord". Det skär lite i ögonen än så länge men jag tror att det är en vanesak och sympatiserar helt med tanken att avmaskulinisera språket där det omotiverat förekommer. Ifall omotiverade feminiseringar förekommer bör de också ersättas, ingen diskriminering åt något håll. Språket lever och utvecklas, detta handlar inte om att avköna någon, ingen dramatik alltså kring vare sig hen eller en.

Har tre långsökta men bra boktips: I tystnaden begravd av Tove AlsterdalDen röda vargen av Liza Marklund och Mannen från Albanien av Magnus Montelius. Ett äldre, men mindre långsökt boktips är Egalias döttrar av Gerd Brantenberg.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Design by BlogSpotDesign | Ngetik Dot Com