tisdag 24 juli 2012

Ali Smith, Christos Tsiolkas, Amy Waldman, Herman Koch och Cormack McCarthy

En man bjuder med en annan man på en middagsbjudning. Mellan varmrätten och efterrätten låser den medbjudne in sig i värdparets sovrum och vägrar komma ut. Där stannar han, i månader. Så börjar den smarta men något svårtillgängliga There but for the av Ali Smith. Jag blir alltid nyfiken på den sortens oväntade händelser, stora som små, men gärna något som bränner till. Precis som med luftballongolyckan i början av Ian McEwans Enduring love. En av de bästa inledningar på en bok jag vet. Att sen den historien inte alls tog den väg jag trott ser jag som en bonus. 




Eller i The slap av Christos Tsiolkas där en man örfilar en liten pojke på en grillfest. Minns inte att jag gillade en enda av karaktärerna men jag sträckläste och det var underhållande och överraskande från början till slut. Magnifika mansporträtt! Den australiske författaren, med grekiska rötter, kommer till bokmässan och då utkommer hans bok även på svenska, missa den inte! (The slap har filmats av BBC, men jag har ännu inte sett den. Har förresten läst även Dead Europe av Tsiolkas men även om den har sina poänger tyckte jag inte alls lika mycket om den.)

Eller Paradisträdgården av Amy Waldman. En av årets bästa böcker för min del. En jury i New York ska utse minnesmärket över elfte september. De öppnar kuvertet med vinnarens namn, han heter Muhammad Khan och de reagerar i chock. Jag älskar hur dessa bildade människor som tror sig vara fördomsfria trasslar in sig och känner det som att både de och jag blir lika förvånade över de ståndpunkter de intar, ofta tvärtemot de som de vill skylta med. Mycket skickligt berättat.


Förväntar mig något liknande av Middagen av Herman Koch som jag redan bloggat om. Den ska jag ju försöka ta mig igenom på holländska så återkommer eventuellt med ett omdöme, i sinom tid. 

Dras ofta till berättelser om en bildad medelklass som försöker vara god (tror jag) men där det pyr, där minsta lilla gnista kan utplåna de fina värderingarna. Motsatsen till det kan vara sonens beteende i Cormack McCarthys fantastiska The Road. Fast världen fallit samman runt honom och fadern, på riktigt fallit samman, tillåter han aldrig att de överger sina humanistiska värderingar. Stilfull pojk.









0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Design by BlogSpotDesign | Ngetik Dot Com