För flera år sedan åkte jag och en liten grupp andra bokmänniskor och journalister på en alldeles sagolik tur ut i Stockholms skärgård med Zadie Smith, världens vackraste människa - dock ännu mer känd som en fantastiskt bra författare. Läs White teeth och On beauty!
Hon var ouppnåeligt vacker, i turban och svanhals. Avmätt. Den enda som fick henne lite engagerad var Anders Paulrud (vars romaner jag varmt rekommenderar) som på perfekt engelska ställde vansinnigt smarta frågor. Då kvicknade hon till! Vädret var som på beställning, skärgården har aldrig varit vackrare.
Efter båtturen åkte vi till den brittiske ambassadörens residens på afternoon tea (mitt livs första) och där åt jag cucumber sandwiches i sällskap av Cecilia Hagen, som stegade fram till mig och undrade vem jag var. Hon var lika trevlig som jag hade hoppats.
Tycker mig förresten se ett mönster och det är att de som läst Zadie Smith i svensk översättning inte tycker lika mycket om som vi som läst henne på engelska (ändå vill jag minnas att den svenska översättningen Vita tänder fick pris just för bra översättning).
I mina ögon är hon en av de största brittisk samtida litteratur. Jag minns att många inte läste ut On beauty. Var den trög i början? Ge inte upp ifall det känns så, för den är alldeles fantastisk!
Alldeles snart släpps Smiths nya roman NW och den utspelas i samma område som White teeth. Jag är så förberedd på läsning, kan knappt vänta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar